Jag hade gått och längtat efter linsgryta i ett par veckor. Men inte orkat laga utan hemfallit till hämtmat och enkel pasta. Så igår var jag på ett möte med en förening där jag är med, och tjejen vi var hos hade lagat en supergod linssoppa med ingefära bland annat. Mums.

Och nu ikväll har jag provlagat Alla bönors och linsers gryta - vår matbloggare Anna Lind Lewins recept.


Jag blev tvungen att ändra lite i receptet. Hade nämligen ingen lök hemma, så jag tog en extra potatis och dubbelt upp med vitlök.

Hade inte heller färsk citron så det fick tyvärr bli sån där färdigpressad köpt. Och ingen tomatpuré heller... la i lite röd pesto. Sen blev jag medan jag lagade mer sugen på soppa, så jag tog extra mycket vatten och en extra buljongtärning. Som bönor tog jag en stor burk bondbönor som jag hade hemma.


Ruben snart 8 år hjälper till med matlagningen.

Hur det blev?

Min son Ruben sa: Å, det här är jättegott, och åt upp allt utom bondbönorna som han vägrade smaka på. Kan själv tycka att det hade varit godare med blötlagda bönor och kanske att blanda två typer av bönor.

Men grytan var jättegod ändå tyckte även jag. Och det blev massor över.
Receptet hittar du här (skrolla ned en bit).

PS. Och innan han skulle lägga sig sa han: Mamma, får jag ta lite mer av den goda linssoppan? :-)

Annas blogg: www.minplanet.se/matbloggen

Hej vänner, nu har vi en ny matbloggare här på Minplanet! Så här presenterar hon sig:


"Hej! Jag är formgivare och nästan alltid inblandad i en eller annan kokbok.
Numera slänger jag aldrig en brödkant.

I kokboken Fattiga Riddare och andra kökshjältar visar jag hur vi bättre kan ta vara på maten och samtidigt få ett bättre liv för miljön och oss själva.

Dessutom driver jag matlustprojektet www.barnensmatskola.se.Välkommen till min blogg!"

Läs Annas första blogginlägg om bananflugornas härskarinna!

Hej kära läsare, nu är det så att jag ska få gå en matlagningskurs, Vegetarisk inspiration, lördagen den 18 september. Sen ska jag dela med mig av tips från kursen här på Minplanet. Men kocken Amanda som håller i kursen erbjöd mig att ta med en person helt gratis (kursen kostar annars 1 200 kronor). Och då tänkte jag att det kunde vara en trevlig grej att erbjuda er trogna läsare!



Så, vill du följa med mig på kurs? 18 september kl 11-16:30.

Kursen är i Vaxholm, så om du bor i Stockholm tar man sig dit med SL vilket tar mindre än en timme.

Att äta mindre kött är ju som du vet en bra grej för miljön, och ibland kan man behöva lite inspiration till nya recept, eller hur?

Så maila mig om du är intresserad och berätta varför just du vill gå. Men du, kolla först att det verkligen är tomt i din kalender den 18:e. Jag lovar att svara snabbt!

Saltå Kvarn har prickat helt rätt när de valt Renstiernas gata i det som brukar kallas SOFO på Söder i Stockholm, för sitt nya bageri (och butik).

Jag var där strax efter 12 på invigningen den 26 augusti och det gick knappt att komma in i butiken, så fullt var det. För att inte få stress-överslag snappade jag raskt åt mig två små juiceflaskor som det var erbjudande på (tio kronor ist f 18), ställde mig i kön och beställde två valnötsbröd som det också var specialpris på denna dag (25 för ett stort bröd). Hann dock se att de hade limpor för upp till 90 kronor. Hmm, det lönar sig absolut att baka själv!

Brödet smakade gudomligt. Här är några bilder från invigningen:



När jag gick förbi igen ett par timmar senare var det fortfarande massor med folk, förresten. Det här kommer säkert att gå bra. Stockholmarna suktar efter biodynamiskt, ekologiskt bröd.

Det har trillat in en dikt till Minplanet. Som vi nog alla kan känna igen oss i ibland.
Den heter "Trött", och så här lyder den:


Trött
Jag är så trött på reklam
Jag är så trött på prylar
Trött på grannens nya bil
Trött på hur radion ylar
Jag är så trött på att brun blir blond
Jag är så trött på att ingen hinner
Trött på att Ryssland brinner
Trött på att oljan rinner
Jag är så trött på pensionsval
Jag är så trött på pessimism
Trött på att ingen bryr sig
Trött på egoism
Jag är så trött på att ingen ser
Att vi förstör vår jord
Jag är så trött på att inger ber
För maten på vårt bort
Trött på att allt snart tar slut
Trött på att vi själva ser till
Att vi snart dör ut

Johan Mossfeldt

Jag har varit på väg många gånger. Men aldrig kommit till skott. När nu Dress Off Dress On faktiskt kom till min egen hood hade jag inga ursäkter. Rustad med en ryggsäck fylld med klänningar, toppar, en kjol och lite accessoarer - fina grejer alltihop men sånt jag av någon anledning inte använder - checkade jag in.

Fast först växlade jag några ord med Ewa som just varit inne och fyndat.


Ewa visar upp två av elva fynd.

- Det kommer nya grejer hela tiden så det är bra att hänga där ett tag, tyckte hon.

Inne på biograf Reflexen/Teater Reflex i Stockholmsförorten Kärrtorp, var det full aktivitet. Och fullt med folk. Jag lämnade in mina plagg, betalade 50 kronor och fick ett kvitto med talet 12 nedklottrat. Så många plagg som jag lämnat.



Sen var det bara att gå runt bland borden och rota.



Jag var inte där förrän efter kl 14 (det började kl 11) så det var lite utplockat, även om det fylldes på med nytt också. Men jag lyckades ändå hitta flera byxor, shorts, toppar och några barnplagg till min 8-åring.
Efter två rundor med våffelfika emellan på torget utanför, hade jag fått ihop 12 plagg.

De flesta som var där verkade nöjda, till exempel Engla och Emil som båda glatt provade tjejkläder:



Men alla var inte lika belåtna. Det var nämligen så att vissa i personalen direkt la beslag på extra fina kläder utan att ens hänga ut dem. Och så ska det ju inte vara. Det här fick jag veta av en bekants bekant som också berättade att hon klagat och då fått löftet att de inte skulle göra så nästa gång.

Eftersom hon inte hade hittat ett dugg ska hon få ta med sig sitt kvitto till nästa klädbytardag på Strand, vid Hornstulls strand i Stockholm den 5 september.

Bor du i Stockholm och vill veta när nästa Dress Off Dress On är, kolla deras blogg: http://dressoffdresson.blogg.se/

Varför inte starta något liknande där du bor, förresten?

Det skulle vara som ett väckelsemöte, sades det. Men liknade mer ett biktmöte. Hyllade No More Lullabies gick av stapeln på torsdagskvällen i en park i Stockholm. Det var helt fullsatt på träbänkarna runt utomhusscenen denna vackra sensommarkväll. Artister som Ane Brun, Bob Hansson och Annika Norlin uppträdde. Mina förväntningar var maxade. Men mest satt jag och gäspade. Och vred mig när jag tyckte att somliga artister var pinsamma med sitt "Åh, jag har så dåligt samvete över min energislukande och nedsmutsande bil och mina många flygresor men jag köper ju i alla fall ekologiska blöjor"-snack. Med undertexten: Åh, vad svårt det är, jag gör fel, men ni älskar mig ändå, väl? Kanske?

Men Emil Jensen, som avslutade, var värd de två timmarna på en hård bänk. Särskilt när han läste upp sitt rimmade och roliga svar till Försäkringsbolaget när detsamma skickat honom ett brev med uppmaningen att byta livsstil eftersom han kostade dem så mycket (Emil hade blivit nedslagen, slagit ut tänder och fått många cyklar stulna). Här är han, med egna låten Inte vackrast i världen - här från en livespelning på Södra Teatern.




Om No More Lullabies: No More Lullabies är ett långsiktigt projekt vars initiativtagare är Ane Brun och Johan Rutherhagen. Det samlar artister och konstnärer och har som ambition att genom konsten öppna för tankar och samtal om jordens kritiska tillstånd och den roll vi som människor spelar. Avsikten är att inspirera till handling och söka efter det allmänmänskliga som berör och förenar. I anslaget ligger en vädjan om allas vår uppriktighet kring den situation världen befinner sig i. Detta i kontrast till de mekanismer som dövar eller "lullar" oss och får oss att blunda för de frågor som är verkligt svåra.

Jag har skrattat och gråtit när jag gått igenom nomineringarna till Årets miljöhjälte. Jag ska inte skriva mer om detta för då låter jag bara patetisk. Men, okej då, måste bara säga att oj, vilket engagemnag det finns! I nästa vecka kommer vi att presentera tolv kandidater till den hedervärda titeln. Som ni kära läsare får rösta på! Tre kommer att få pris.

Vi har också en jury, men läsarrösterna är det som väger tyngst.

Du har väl sett filmen om Årets miljöhjälte som visats på TV4?

Här är den!

Trailern finns i tre varianter, på 20, 30, respektive 45 sekunder. Du kan titta på 45-sekundersvarianten här (klicka på rutan så blir den större):



Regi: Sebastian Ringler
Director of photography: Johan Holmquist
Copywriter: Susanne Norlindh (Forsbergs reklamskola)

Hej vänner, nu finns det ett kalendarium här på Minplanet. Ett kalendarium som är tänkt att bli en hubb för miljöevenemang runtom i Sverige.

Meningen är att du som ordnar något själv ska kunna lägga in ditt event och därmed sprida infon till våra ciarka 10 000 besökare per månad. Du måste vara inloggad för att kunna lägga till saker, och sen tittar jag på det du lagt in och godkänner. Det namn som du registrerat dig med kommer att synas.

Du kan självklart också tipsa om event som andra ordnat. men var noga med infon så att det blir rätt! :-)

Som det ser ut nu hamnar du på Miljölöftet när du loggar in, vi ska nog ändra på det. Men till dess måste du alltså klicka tillbaka till förstasidan (klicka på Minplanetloggan överst) och sen klicka på Kalendarium i vänstermenyn eller till höger, där kalendariet också ligger.

Obs, vår byrå håller på med lite småjusteringar av kalendariet just nu, så att det ska bli enklare att lägga till event, men det funkar nu också.

Maila mig om du har problem med att lägga till ditt event! Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den



Till kalendariet.

Jag lever inte alltid som jag lär. Så när jag nu fick för mig att det vore fint att bleka slingor i håret, cyklade jag inte till stan och ekosalongen Ecohair där de bleker med havssalt och lera. Jag tänkte inte ens på det. Utan det blev min lokala förortssalong med frisören Mira från Kirgizistan. För att jag gillar henne så mycket (speciellt gillade jag henne när hon berömde min son och sa att han var snygg, smart och väluppfostrad). Och för att det är nära och bekvämt.

Vi pratade ändå om ekologiska frisörer. Hon var skeptisk. Det blir inte lika bra med örtfärger, menade hon, och jag fick ju hålla med om att det 1. är svårt att få exakt den nyans man vill, att det 2. inte verkar hålla lika bra (inte på mig och inte på de av mina vänner som provat) och att det 3. inte täcker gråa hår (såvida man inte kör på blont).

Men fördelarna är betydande: inga kemikalier som sprids i natur och i din kropp, och så blir håret väldigt snyggt och glansigt, som av en kraftig inpackning.

Jag berättade att många som går till ekologiska salonger är allergiska mot kemiska färger, och då tyckte hon att för dem är det ju jättebra att det finns. Mira är själv allergisk, och bleker sitt nästan svarta hår till ljusblont, men: "Jag har inte råd att gå på ekosalong", som hon bestämt fastslog.

Jag tänkte att hon kanske kunde lära sig hur man gör och göra det själv, men sa inget.

Nåväl, såhär blev det i alla fall, före och efter. Vet inte om det blev snyggare egentligen, men jag ville ha en förändring helt enkelt!

FÖRE


EFTER




Läs vårt reportage om att färga håret på ekosalong, från hösten 2009: Hållbar hårfärgning- eller?

Läs mitt blogginlägg om hur jag ekofärgade håret hemma: Jag färgade håret med örter